Finansieringen och kopplingarna väcker allvarliga frågor
Bygget av Nordeuropas största moské pågår i Skärholmen. Projektet har kantats av förseningar, frågetecken kring finansieringen och uppmärksammade kopplingar till den turkiska rörelsen Millî Görüş. Trots kritiken har bygget fått fortsätta. Nu måste Stockholms stad svara på varför projektet tillåtits gå så långt och om det fortfarande går att stoppa.

Ett bygge som dragit ut på tiden
Planerna på en stor moské vid Skärholmsvägen har funnits sedan 2000-talet. Detaljplanen fick laga kraft 2014, men projektet har försenats upprepade gånger.
Bakom bygget står Islamiska Stiftelsen i Skärholmen. Enligt Stockholms stad ska byggnaden rymma en stor bönehall, utbildningslokaler och andra verksamheter.
Det handlar alltså inte om ett mindre religiöst samlingsrum, utan om ett omfattande projekt som kommer att få en framträdande plats i området.
När ett bygge av den här storleken gång på gång drabbas av förseningar och finansieringsproblem måste kommunen kunna redovisa vilka kontroller som har gjorts och vilka krav som ställts på byggherren.
Finansieringen väcker frågor
Finansieringen har varit ett återkommande problem. Mitt i rapporterade att projektet återigen var försenat och att omkring en tredjedel av pengarna hade samlats in. Hur resten skulle finansieras framgick inte av stiftelsens dåvarande tidsplan.
I en interpellation till Stockholms kommunfullmäktige hänvisade KD Nike Örbrink till uppgifter på stiftelsens egen webbplats om att finansieringen endast skulle ha varit löst till 28 procent. Samtidigt hade stadens tjänstemän enligt interpellationen uppgett att finansieringen var säkrad.
Skillnaden mellan uppgifterna väcker frågor. Hur kunde projektet gå vidare när det fanns så stora oklarheter kring pengarna? Stockholms stad måste kunna ge stockholmarna ett tydligt svar.
Kopplingarna till Millî Görüş
En annan central fråga gäller byggbolaget EMUG, som enligt KD-företrädarna har kopplingar till den turkiska rörelsen Millî Görüş.
I sin debattartikel i Svenska Dagbladet den 2 september 2026 hävdade Nike Örbrink och Christian Carlsson (KD) att bolaget har starka kopplingar till rörelsen och att EMUG har anlitats för att bygga moskén.
Även Mitt i har granskat kopplingarna. Tidningen har rapporterat om kopplingarna mellan projektet och Millî Görüş. Stiftelsens företrädare har samtidigt förnekat att stiftelsen har någon organisatorisk koppling till rörelsen.
SVT rapporterade också om kritiken i november 2025. Där fick stiftelsens talesperson bemöta frågorna om kopplingarna till Millî Görüş.
Det är uppgifter som måste granskas ordentligt. Allmänheten behöver få veta vilka aktörer som finansierar och medverkar i bygget och vilket inflytande de kan få över verksamheten.
Kommunen måste ta ansvar
Stockholms stad har haft en aktiv roll i projektet genom bland annat detaljplanering och arbeten med gångvägar och ledningar i anslutning till byggplatsen.
Kommunen måste därför kunna redovisa hur den har kontrollerat finansieringen, vilka aktörer som deltagit och om villkoren för projektet har följts.
Att detaljplanen har vunnit laga kraft betyder inte att alla framtida beslut är fredade från granskning. Om det finns brister i finansieringen, avtalen eller andra delar av projektet måste kommunen undersöka dem och agera om det finns rättslig grund.
Det är inte rimligt att stockholmarna lämnas med fler frågor än svar när det gäller ett projekt av den här omfattningen.
Sverige behöver inte fler moskéer
Frågan handlar också om vilken utveckling vi vill se i Sverige.
Religionsfriheten ger människor rätt att tro och utöva sin religion. Men det innebär inte att alla religiösa byggprojekt måste välkomnas eller att det saknas utrymme för en politisk diskussion om religionens plats i samhället.
Min ståndpunkt är att Sverige inte borde ha moskéer. Religion bör vara en privatsak och inte något som får en allt större plats i våra bostadsområden och offentliga miljöer.
Sverige har en egen historia, kultur och samhällstradition. Det är rimligt att diskutera vilken roll religiösa institutioner ska ha i vårt samhälle och vilken utveckling vi vill uppmuntra.
Moskébygget i Skärholmen är därför inte bara en fråga om finansiering och kommunala beslut. Det handlar också om vilket samhälle vi vill lämna efter oss.
Bygget måste stoppas
Kritiken mot moskébygget har också nått riksdagen. Den 4 november 2026 lämnade KD Christian Carlsson in motionen Motverkande av moskébyggen. Där föreslås bland annat att utländsk finansiering av moskéer ska förbjudas och att kommuner ska få större möjligheter att stoppa byggprojekt som riskerar att bidra till radikalisering eller förvärrad segregation.
Stockholms stad måste nu redovisa vad som faktiskt har kontrollerats och om det finns juridiska möjligheter att stoppa projektet innan det färdigställs.
Frågetecknen kring finansieringen och de utpekade organisationskopplingarna får inte sopas under mattan.
Vi säger nej till moskébygget i Skärholmen. Sverige behöver inte fler moskéer. Bygget bör stoppas och kommunens hantering måste granskas i grunden.