Tusentals saknar ett eget hem

Människor sover utomhus, barnfamiljer tvingas bo tillfälligt hos andra och tusentals lever år efter år i osäkra boendelösningar. Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning visar att 27 383 vuxna befann sig i hemlöshet i Sverige. Minst 9 400 barn hade samtidigt en förälder i en hemlöshetssituation.

hemlöshet

Bakom siffran finns människor i väldigt olika situationer. En del sover på härbärgen eller utomhus, andra har en tillfällig sovplats hos släkt och vänner. Det finns också personer som bott i kommunala boendelösningar under lång tid, men som aldrig fått ett eget hyreskontrakt.

Socialstyrelsens kartläggning, som genomfördes under en vecka i april 2023 och publicerades året därpå, visade att drygt 27 000 vuxna befann sig i hemlöshet. Därutöver hade minst 9 400 barn en förälder som ingick i någon av de kartlagda grupperna. Socialstyrelsens nationella kartläggning.

Det är fortfarande den senaste nationella kartläggningen. Vi vet därför inte exakt hur många människor som lever i hemlöshet i Sverige i dag.

Alla hemlösa sover inte på gatan

När hemlöshet diskuteras är det lätt att tänka på människor som sover utomhus. Men Socialstyrelsens definition är betydligt bredare. Myndigheten delar in situationen i fyra kategorier, eftersom människor kan sakna en egen bostad på olika sätt.

Den första gruppen är de som befinner sig i akut hemlöshet. Det handlar bland annat om personer som sover på härbärgen, akutboenden eller skyddade boenden. Även människor som tvingas övernatta utomhus, i bilar, garage eller andra offentliga utrymmen räknas hit.

I kartläggningen fanns minst 4 436 personer i den här gruppen. Av dem var 745 personer i en situation där de sov utomhus eller i exempelvis bilar, garage och källare. Det är alltså den grupp som tydligast motsvarar bilden av människor som helt saknar tak över huvudet.

Den andra kategorin omfattar personer som bor på exempelvis behandlingshem, stödboenden eller inom kriminalvården och som ska lämna verksamheten inom tre månader, men saknar en bostad att flytta till. En person kan ha avslutat en behandling eller avtjänat sitt straff utan att ha någonstans att ta vägen.

Den tredje gruppen är betydligt större. Nästan 16 900 personer bodde i långsiktiga boendelösningar som ordnats genom socialtjänsten. Det kan vara träningslägenheter, försökslägenheter eller sociala kontrakt. De har alltså någonstans att bo, men saknar ett vanligt förstahandskontrakt och är ofta beroende av att uppfylla särskilda villkor för att få stanna.

Den fjärde kategorin består av människor som tillfälligt bor hos familj, vänner eller bekanta eftersom de inte har någon egen bostad. Det kan fungera en kortare tid, men är ingen långsiktig lösning. Drygt 3 200 personer registrerades i den här situationen.

Samtliga fyra kategorier ingår i Socialstyrelsens definition och redovisas i myndighetens kartläggning.

Barn växer också upp utan ett tryggt hem

Hemlösheten stannar inte hos den vuxne som saknar bostad. Barnen påverkas också, även när de själva inte syns i statistiken över vuxna hemlösa.

Socialstyrelsen uppskattade att minst 9 400 barn hade en förälder i någon av de fyra hemlöshetssituationerna. Omkring 1 800 barn vistades helt eller delvis tillsammans med sina föräldrar i akuta eller tillfälliga boenden under mätveckan.

För en barnfamilj kan bostadslösheten innebära att vardagen hela tiden måste anpassas efter var det finns plats att sova. Ett tillfälligt boende ger inte samma stabilitet som ett eget hem, där barnen kan ha sina saker, gå till skolan och veta var de ska vara nästa vecka.

Socialstyrelsen uppger också att våld och hot är vanliga orsaker till att föräldrar med barn behöver vistas på akuta eller skyddade boenden. Uppgifterna finns i Socialstyrelsens kartläggning.

Hemlöshet kan pågå i många år

Kartläggningen visar att problemen inte alltid är tillfälliga. Bland personer i akut eller tillfällig hemlöshet hade var fjärde saknat en egen bostad i minst fyra år. Omkring 500 personer hade levt i hemlöshet i mer än tio år.

Män utgjorde 68 procent av personerna i akut eller tillfällig hemlöshet, medan kvinnor stod för 32 procent. Två tredjedelar var födda i Sverige.

Bakom hemlösheten kan det finnas flera olika orsaker. Socialstyrelsen lyfter bland annat psykisk ohälsa, beroendeproblematik och låg eller ingen inkomst. Men alla som saknar bostad har inte missbruksproblem eller psykisk ohälsa.

En separation, en ekonomisk kris eller svårigheter att uppfylla hyresvärdarnas krav kan också leda till att en människa inte lyckas få en egen bostad. För den som redan har små ekonomiska marginaler kan det vara svårt att ta sig tillbaka in på bostadsmarknaden.

Stadsmissionerna pekar på människor som hamnar utanför

I sin Hemlöshetsrapport 2026 lyfter Sveriges Stadsmissioner fram att hemlöshet också drabbar människor som inte har missbruk eller psykisk ohälsa. Låga inkomster, höga hyror och krav från hyresvärdar kan göra det svårt att få en bostad, även för den som sköter arbete och vardag.

Organisationen anser att regeringens nationella strategi mot hemlöshet har bidragit till ökad kunskap och ett större intresse för metoden Bostad först. Däremot menar Stadsmissionerna att utvecklingen inte har lett till någon avgörande minskning av hemlösheten.

Det är en viktig del av problemet. Den som inte passar in i bilden av en person med omfattande sociala problem kan ändå stå utan bostad och ha svårt att få hjälp.

Bostad först ska ge en väg tillbaka

En metod som används i arbetet mot hemlöshet är Bostad först. Grundtanken är att en person ska få en permanent bostad först och sedan erbjudas stöd utifrån sina behov. Det kan handla om hjälp med ekonomi, psykisk ohälsa eller beroendeproblematik.

I stället för att personen först måste visa att alla problem är lösta får hen en egen bostad som grund för att försöka skapa en stabilare tillvaro.

Sveriges Stadsmissioner vill att fler kommuner ska använda metoden och lyfter även behovet av bättre stöd till barnfamiljer och människor med små ekonomiska marginaler. Det framgår av organisationens rapport för 2026.

Den nuvarande nationella strategin mot hemlöshet gäller perioden 2022–2026. Hur arbetet ska fortsätta efter att strategin löper ut är därför en viktig fråga.

Fortfarande ingen ny nationell kartläggning

Det har gått flera år sedan Socialstyrelsen samlade in uppgifterna bakom siffran 27 383. Ändå är det fortfarande den senaste nationella kartläggningen av hemlösheten i Sverige.

Vi vet alltså hur omfattande problemet var under mätveckan 2023, men saknar en motsvarande aktuell totalsiffra för 2026. Det går därför inte att säga exakt om hemlösheten har ökat eller minskat sedan dess.

Siffrorna visar ändå att hemlösheten berör betydligt fler än dem som syns på gator och torg. Där finns människor som sover utomhus, barnfamiljer som saknar ett permanent hem och personer som tillbringat många år i tillfälliga boendelösningar.

För dem handlar det inte om en tillfällig olägenhet. Det handlar om att sakna den grundläggande trygghet som ett eget hem innebär.