Oro för stoppet av personsökningar
Integritetsskyddsmyndighetens beslut att stoppa personsökningar hos Lexbase och Krimfup möter kritik. Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige varnar för att beslutet påverkar kvinnor som använder tjänsterna för att kontrollera om dejter och partners tidigare dömts för våldsbrott.
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) har krävt att Lexbase och Krimfup tar bort möjligheten att söka efter personer och ta del av deras domar. Myndighetens bedömning är att databaserna strider mot dataskyddsförordningen GDPR.
Beslutet innebär att möjligheten att hitta brottmålsdomar genom sökningar på namn, personnummer eller adress ska tas bort. FluxNytt har tidigare rapporterat om myndighetens ingripande mot de båda tjänsterna.
Läs mer i artikeln IMY ingriper mot Lexbase och Krimfup.
Kvinnor använder tjänsterna
Flera kvinnor har beskrivit hur de använder tjänsterna för att kontrollera om personer de träffar eller har en relation med tidigare dömts för våldsbrott.
Adine Samadi, ordförande för Riksorganisationen för kvinno och tjejjourer i Sverige (Roks), är kritisk till att förövares integritet används som argument för att begränsa tillgången till uppgifterna.
– Det är ett väldigt intressant argument, för det är något som kvinnor hör hela tiden i olika delar av sin kontakt med samhället, säger hon.
Samadi menar att förändringen kommer att påverka kvinnor som använder databaserna för att få information om personer de möter.
– Det är klart att det påverkar de kvinnor som använder den typen av databaser för att få upp information, säger hon.
Varnar för falsk trygghet
Samtidigt betonar Roks ordförande att databaserna långt ifrån innehåller uppgifter om alla män som begår våldsbrott mot kvinnor.
Hon menar att samhället inte prioriterar den här typen av brottslighet tillräckligt högt, vilket gör att registren bara omfattar en begränsad del av de aktuella gärningsmännen.
Samadi varnar därför också för att använda databaserna som en garanti för säkerhet.
Om en person inte förekommer i registren betyder det inte att personen saknar våldshistorik eller att det inte finns någon risk.
Hon beskriver det som en risk för falsk trygghet, där frånvaron av en dom i databaserna kan misstolkas som ett tecken på att personen inte är våldsam.